Under hösten har Cissi akut fått åka in p.g.a. bl.a. blödningar inte mindre än åtta gånger, vara tre gånger inläggning.
(Vi har nu ”provkört” ett antal avdelningar på både KS, SÖS och HS, så vill ni ha recensioner så är det bara att fråga 😉 ).
Dessa har berott på att moderkakan till ”tvilling två” varit lös.
Detta har ju naturligtvis påverkat den blivande storebrodern som blivit otrygg i att inte veta om mamma finns där när han kommer hem från dagis, eller ens när han vaknar.
- Ibland är det jobbigt att bli storebror……
Vi har haft väldig hjälp av farmor, mormor och hans kompisars familj W som hjälpt till under denna resa.
Men vad säger man till en treåring som otryggt frågar: -Pappa, lovar du att det är du som hämtar mig idag?
Sedan började det läcka vatten, och Cissi blev åter inlagd, denna gång på SÖS.
En för tidig förlossning kändes mer konkret och det blev mer en fråga om ”när” än ”om”.
En dag fick vi meddelandet att de inte kunde garantera plats för två barn på SÖS, varvid det blev ambulansresa (den tredje) till Huddinge sjukhus.
Vi tyckte personalen där kändes bra, så när vi fick frågan om vi ville ha transport tillbaka, så valde vi HS som födelsesjukhus istället för vårt tidigare val SÖS och stannade kvar.
16/12: En vecka har gått, och Micke ringer och kollar läget (c:a 10.00), eftersom morgonrapporten innebar att det varit lite oroligt under natten.
Det har åter lugnat sig, och Cissi ligger under CTG-mätning.
Under samtalet märker hon att det verkar som om båda dosorna tar in pulsen på samma barn (rätt vanligt), ringer på sköterska och avbryter samtalet.
Mickes tunnelbana tuffar vidare.
Under tiden får Cissi blodtrycksfall, barnmorska kommer in och märker att något är fel, tillkallar läkare som finns i närheten eftersom det är rond.
Den ”röda knappen” trycks in och helt plötsligt är rummet fullt med folk.
Cissi får det chockerande beskedet att det blir akut snitt nu, eftersom ”tvåan” inte mår bra (sedan konstateras att moderkakan lossnat).
Hon har börjat komma till sans och frågar om hon får ringa Micke, som precis när tunnelbanan startat från Mariatorget får det korthuggna samtalet ”Tvåan dyker, det blir kejsarsnitt, ta taxi NU!” (Gissningsvis är klockan c:a 10.10).
Sedan blir det rusch till operationssal i Cityakutenstil med läkare som röjer väg, en massa folk som bl.a. sätter infarter i båda händer (för att det ska gå snabbare) för bedövning.
Micke springer upp på Slussen och hittar en taxi, och kan inte göra så mkt mer än så.
Skickar sms till några kollegor (Bl.a. den stackars J som ska vikariera och inte fått en chans att sätta sig in i jobbet) och åter ringa farmor för att fixa hämtning på dagis.
Klockan 10.21 förlöses ”tvilling 1” och klockan 10.23 ”tvilling 2” som först har agparpoäng på blott 3 (på en tiogradig skala), för att efter tio minuter ha klättrat upp till en åtta.
Gissningsvis befinner sig Mickes taxi i höjd med Älvsjömässan.
När han rusar in på förlossningen står personal beredd från Neonatal och möter upp, och öppnar med orden: -Alla – mår – bra.
- Levande, frisk, varmt och gott och under konstant mätning, och slangar för mat och mediciner.
-Men hur…vad…?
-Alla tre mår bra. Cissi är sövd och ligger på uppvaket. Dina barn behöver dig. Kom så går vi till Neo.
Korta meningar som kan tränga in genom chocken. Om och om igen.
När Micke kommer till Neo har barnen hunnit gå igenom alla undersökningar och tvättas.
”Ettan” ligger redan i kuvös och Micke hinner precis för att själv få lägga in ”tvåan”.
Bara någon minut senare är det någon i personalen som tar bilder på barnen för fadern att ta med till Cissi på uppvaket.
Hela HS har datastopp sedan morgonen, så de har lite problem att lokalisera Cissi, men lyckas till slut.
Micke går ner med bilderna till den långsamt uppvakande modern.
En vårdag träffar Ludde “Doc Hudson” (Har du inte sett filmen “Bilar” så är det på tiden! 🙂 ) utanför affären. Lyckan är stor!
.